Från lervälling till blankis – så planerar du en konstis från grunden

Det börjar långt innan isen

De flesta tänker på en konstis som en yta man häller vatten på. Klart. Enkelt. Men verkligheten? Den är betydligt mer komplicerad – och betydligt roligare om man gör rätt från start.

Jag har sett projekt där folk kastat sig in med vattenslangen i november, bara för att inse att marken lutar tre centimeter åt fel håll. Resultatet? En pöl i ena hörnet och bar grus i det andra. Inte direkt NHL-kvalitet.

En riktigt bra konstis kräver planering. Och den planeringen börjar med marken under dina fötter.

Markarbetet – grunden för allt

Först: plats. Du behöver en yta som är så plan som möjligt. Och nej, "det ser ganska platt ut" räcker inte. Skaffa ett vattenpass. Eller ännu bättre – en lasernivå. Redan en lutning på en halv centimeter per meter skapar problem när du ska lägga is.

Är det gräsmatta? Då behöver du bestämma dig. Antingen accepterar du att gräset under isen kan ta stryk, eller så lägger du en markduk som skydd. Grus- eller asfaltytor är enklare att jobba med, men de kräver fortfarande avjämning.

Dränering är ett annat ord som folk gärna hoppar över. Men tänk efter. Vart tar smältvattnet vägen i mars? Om svaret är "rakt in mot husgrunden" har du ett problem som är större än hockey.

Gräv vid behov en enkel avrinningsränna. Det tar en eftermiddag. Det sparar dig tusentals kronor i fuktskador.

Sargen gör skillnaden

En konstis utan sarg är som en pool utan kanter – vattnet rinner bara iväg. Du behöver inte bygga något avancerat. Tryckimpregnerade brädor, 15–20 centimeter höga, förankrade med kraftiga pålar fungerar utmärkt.

Men här kommer tricket som många missar: foga tätt. Varje springa, varje liten glipa, blir en vattenläcka. Använd silikon eller tjock plastfolie längs insidan. Jag har sett folk tejpa med gaffatejp i desperation. Det funkar. Typ. I tre dagar.

Mät diagonalerna. Är de lika långa är sargen vinkelrät. Låter det petigt? Absolut. Men en sned sarg ger en sned is, och en sned is ger frustrerade skridskoåkare.

Liner eller inte – det eviga dilemmat

På gräs? Använd liner. Punkt. En vit presenning eller specialgjord isbanematta håller vattnet där det ska vara och skyddar underlaget. På asfalt eller betong kan du klara dig utan, men en liner gör ändå jobbet enklare.

Välj vit. Svart plast absorberar solljus och smälter isen underifrån snabbare än du hinner säga "periodpaus". Vit reflekterar och håller kylan kvar.

Att lägga isen – tålamod är allt

Här är det folk brukar stressa. Och det är precis här man inte ska göra det.

Vänta tills det är stabilt under minus fem grader. Gärna kallare. Lägg första lagret tunt – bara några millimeter. Använd en dimstråle på vattenslangen, inte en kraftig stråle som river sönder ytan. Låt det frysa helt. Lägg nästa lager. Och nästa.

En bra konstis byggs upp i kanske 15–20 tunna lager. Det tar dagar. Ibland en vecka. Men resultatet är en slät, hård yta som håller för både pirouetter och slapshots.

Spola gärna på kvällen eller natten när temperaturen är som lägst. Tidiga morgnar funkar också, men undvik mitt på dagen – även om det är minusgrader kan solen mjuka upp ytan.

Underhåll som håller isen levande

Din konstis är inte ett "bygg och glöm"-projekt. Snö måste skottas bort regelbundet – snö isolerar och hindrar kyla från att nå isen. Skrapor och märken lagas genom att spraya tunna lager vatten på skadade ytor.

Och om det plötsligt blir plusgrader i januari? Lugn. Täck isen med en vit presenning och vänta ut värmen. En väletablerad is med bra tjocklek klarar korta töperioder förvånansvärt bra.

Men vet du vad som är det bästa med hela processen? Den där första kvällen. Strålkastarna på. Termosen med varm choklad i sarghörnet. Ljudet av stål mot nylägd is. Då vet du att varje timme av planering var värd det.

Se mer info här: konstis.se

Bostadsbygge